BARARESOR...

14 maj, tisdag, Stalone, 1506 km.

En fiskare från byn har fått en öring på ett kilo idag. Kilometervisaren säger att vi har kört 1506 km.

Har jag skrivit något om vädret? En liten rapport från Kultsjöån den 15 maj: Frost på natten och fyra grader i bobilen. Nu skiner solen men det finns några mindre moln på himlen. Men det blåser en kall nordan från Marsfjällen. Inatt har renarna lämnat en massa spår efter sej.

Det är en märklig känsla att inte vara nåbar när som helst. Det är minst lika knepigt att inte kunna kommunicera med världen, kära och nära. Men det är samtidigt en stor frihetskänsla. Tänk så kluven man är på många sätt. Igår gick jag i pyjamasen hela dagen, men min pyjamas består av gamla t-shirt och uttjänade mjukisbyxor.

Idag den 16 maj skiftade J gasolen. Tog slut någon gång tidigt på morgonen. Jag räknade ut att en gasolflaska i dagsläget varar i tio dagar.

SMHI lovade solsken, även här uppe i fjälltrakten! Men än så länge lyser den med sin frånvaro. Himlen är molnig...

Igår kom jag på att jag kan hänga upp min pälspläd över instrumentbrädan för att minska kallraset. Det funkade...Solen kom fram till slut ändå. Det blev rena sommartemperaturen.

Jag testade svart/vit-fotografering från kameran direkt. Efter att jag har haft min Canon EOS 550D i över ett år, så har jag börjat studera instruktionsboken. Fantastiska inställningsmöjligheter som jag nu ska försöka lära mej för att redigegera i efterhand så lite som möjligt. Gjorde också besök på marknivå med kameran. Tussilagona upptäckte jag den 14 maj. När kommer dom på våra breddgrader? Två månader tidigare...När jag har laddat klart batteriet skall jag kolla dom på datorn. Bäst att passa på att använda datorn medan solen skiner. Då ser solcellspanelen till att batteriet i bodelen är fulladdat!

Fortfarande har J inte fått någon fisk. Dom står förmodligen nere i sjön och väntar på temperaturhöjningen av vattnet. Här finns både öring och röding. Någon har ristat in en röding på 1,2 kg, på bänken här utanför. Vi skall ta en promenad nedströms, ungefar två km och se om det nappar bättre där. Vi är fortfarande de enda camparna. Och det har vi varit på de två campingplatserna där vi har övernattat också.

Här är så ljuvligt att vara. Man kan inte annat än vara i nuet. Bara forsens brus, fåglarnas kvitter och en och annan bil som kör förbi.

Idag är det den sjuttonde och pensionen har gått in på våra konton.

Det blev ingen promenad idag. Jag började städa. Det var visserligen snabbt gjort, men ändå...

Min lilla solcellspanel som jag har till mobilen är jag så glad för. Den sköter sej förträffligt, allra helst när solen skiner...det gillar "hon".

En sådan strålande dag! Det var premiärtvagning i älvens sexgradiga vatten. Jag duttar duschshampo på kroppens alla strategiska platser, tar en wettextrasa i näven, en badhandduk över axlarna och sedan snabbt ner till älven. Plask, plask, plask... Från min plats, där en stor platt sten spolas över av vattnet, står jag och blaskar och har ett "mjölkliknande vattenfall" som utsikt. En helt fantastisk upplevelse som gör så att jag glömmer hur kallt det är i älven. J lät en balja med vatten värmas upp av solen och där stod han och plaskade.

Ingenting har jag nämnt om vad vi äter. Det blir mycket nudlar med något köttigt uppstekt i stekpannan och så rör jag ihop det. Spetskålssallad när jag får tag i det, vilket jag inte har fått norr om Idre. Lite frukt varje dag och de vanliga grönsakerna, tomat, gurka och paprika. En enda gång har vi grillat korv. Igår åt vi kokt korv och bröd. Det blir en hel del fika under dagen. Då tar vi skorpor, knäckebröd eller en vanlig macka till teet eller kaffet. Yoghurt och musli till frukost, plus en macka med skinka eller ost. Vi har ett litet frysskåp där vi kan få in lite bröd, pålägg och middagsmat. Vi köper mjölk med lång hållbarhet och den duger gott och väl.

Det är Pingstafton och klockan är nio och jag har aldrig varit med om en sån lövfattig pingst. Bara vide och tussilago. Men det syns tydligt efter ett par dagars sol och värme att naturen är beredd att explodera. Med en stickning i handen, Knausgård i öronen och en älv i ständig rörelse i synfältet, sitter jag här och känner mej tillfreds. Vänder jag huvudet åt vänster ser jag J nedanför slänten vid lite lugnare vatten, stå med sitt spö för att försöka få en öring eller i bästa fall, en röding på kroken. Himlen är ljusblå med slöjmoln och det är ljummet ute. Det blir stekta fläskkarreskivor till middag. Ikväll blir det Eurovision från Malmö. I vanliga fall kollar vi bara nyheterna halv åtta, men ikväll slår vi på stort. Vi var överraskade att vi överhuvudtaget fick någon tv-bild häruppe.

Pingstdagen bjuder på fortsatt sol och värme. Fortfarande är vi befriade från knott och mygg. Vi har idag förflyttat oss sju kilometer norrut och älven har bytt skepnad, men det är fortfarande Kultsjöån. Härifrån ser vi snöklädda fjäll. Det finns bara ett störande moment här och det är att folk slänger sina soppåsar utanför och runt omkring utedasset! Jag inbillar mej att det är naturmänniskor som tar sej till sådana här platser? Dom värnar ju om om vår natur och skulle väl inte slänga sopor i den? Hur som helst är det tråkigt att människor inte tar med sej sitt eget skräp eller gör som vi, eldar upp det. Nu ska J prova fiskelyckan här.

Hej igen surfis min vän! Trodde du att jag hade övergivit dej eftersom jag inte knappat något på några dagar? Nej då, har inte lyssnat på Min kamp heller på några dagar.

Vi bytte faktiskt lägerplats en gång till samma dag. Några kilometer neråt mot Stalon. Där träffade vi på den första myggsvärmen. Men vi trivdes inte där för man såg spår av kraftverket som låg en kilometer upp i berget. Här var det uppbyggt vallar och vattnet från turbinerna rusade ut här. Men en inföding hade fått en öring här så J ville prova. Det var två dagar kvar på fiskekortet och planen var att vi skulle bli kvar en vecka i trakten. Vi sov bara över där och fortsatte norröver en dag tidigare.

Stalon vildcamping runt Pingsthelgen

Lägg till bildtext